Tänkte lämna mitt bidrag till den här hemsidan. Kanske bra med tanke på att man uppfattar saker och ting olika.

Jag heter Mona och är ”frugan” i familjen. Jag uppfattas, enligt Stefan, som ”chefen”, fast det är mest bara snack.

Stefan gör precis som våra barn: tjatar, surar, smörar och funkar inte det gör man som man vill, ändå.

Jag har förstått det nu när vi är på gång med damm nummer fem….

Våra barn heter Filippa och Elliot och är 9 resp. 6 år. Är som de flesta barn, underbara när de sover.

Nej, väldigt söta och rara, det bästa man har. Lite kluven där ibland, men det är väl så man är som småbarnsförälder.

Familjen Malm är ännu större än så. Frodo, en 6-årig golden hane.

Love en knappt 1 år gammal katt.

Som ni säkert har förstått, är det full rulle hemma hos oss. Vi har, som tur är, en tomt på 1000 m2 så när det blir för mycket kan man ibland slänga ut någon.

 Ibland är det jag som går ut frivilligt eftersom mitt stora intresse är trädgård. Och vad är inte härligare än att beskåda en nyräfsad gräsmatta på våren med en rinnande näsa och öm rygg? Höra koltrasten sjunga och  hitta några krokus som är på väg upp?

 Finns det bättre tillfredställelse?

VAR TAR VÅREN VÄGEN????

Jag kan passa på att berätta lite om damm/koi galenheten. Det började som Stefan beskrev, lite vatten i trädgården, för skojs skull.

 Inga fiskar var vi överens om. (Nu börjar ni förstå det där med ”chefen”, eller hur?) Stefan köpte fisk.

Ja, ja, tänkte jag. Det går väl över. Ytterligare en hobby som man rusar in i och allt annat väsentligt existerar inte. Det brukar gå över.

Tex ”Andra Världskriget-hobbyn”. Måste ha alla böcker, alla filmer, allt som går att hitta.

Gärna en uppslagsbok vid frukostbordet, middag på kvällen framför tv:n, en dokumentär om Hitler på Discovery, går ju absolut inte att missa!

Det håller på så i några månader tills kunskapssuget börjar svalna. Jag har varit med om det ett par gånger och tänkte, jag väntar ut honom.

Men tji fick jag. Denna ”hobby” är nu inte längre en hobby utan en livsstil.

Stefan har förvandlats till en Koi kichi.

Jag har nu accepterat faktum, började ana lite när det snickrades på en övervintringsdamm inne i tv-rummet.

Fastän jag frågade honom efter ett besök hos Per och Mona på Tsunami Koi, ”-Var ska du ha den stora fisken när det blir vinter?”

förstod jag inte vad som höll på att hända. Eller så förträngde jag det? Hörde på rinnande vatten en hel vintersäsong i tv-soffan.

Många skakade på sina huvud tyckte vi var totalt knäppa.

Nu har vi inte fiskarna i tv-rummet längre på vintern. Vi byggde ett uterum med isolerglas och värmegolv.

Gissa varför. Jag tror jag missade någonting där också….

Det positiva med Stefans koikichi är att han är nu intresserad av trädgård.

Har man mäktiga koi i sin damm är det ännu mäktigare med en snygg trädgård till.

Efter ha haft en man som tycker en trädgård är till för att sitta i skuggan och vila, till en nu arbetande glad,

betydligt friskare gubbe, som kan tänka sig göra något innan fikan tas fram, är en skänk från ovan.

Så även om jag var ganska mycket emot koi hobbyn från början är jag nu ganska nöjd. Och även själv biten av den.

Fiskarna har även olika personligheter så det är ganska svårt att inte låta bli att tycka om dem.

Självklart har vi normala liv också. Både Stefan och jag arbetar full tid, Filippa går i 2:an och Elliot i förskola.

Tiden räcker naturligtvis inte till men vi gör så gott vi kan och trivs med varandra så vi är ganska nöjda med livet.